Historik

                      

am historikMan vet att Spaniels har funnits i Europa så långt tillbaka som på 1300-talet men dessa hundar hade inte mycket till likhet med våra dagars Spanielraser. Det dåtidens och dagens Spaniels fortfarande har gemensamt, är förmodligen vad spanieln redan från början var högt värderad för, nämligen jakten. Runt slutet på 1700-talet började uttrycken Springer, Springing Spaniel, Field, Cocking Spaniel & Cocker att användas. Orden Cocker & Cocking spaniel kommer från engelskans Woodcock (sv. Morkulla), vilken var den fågel den minsta av Spanielvarianterna var bäst på att stöta upp & hämta. Det enda som skilde Cocker, Field & Springer åt på den tiden var storleken, som delade varianterna i viktklasser. De större var Fields och Springers medan de mindre var Cockers.

År 1882 exporterades den dräktiga Cockertiken Chloe II från England till Amerika. Chloe II fick en kull med tre valpar. Fadern var den engelska Obo och en av han-valparna kom att bli den amerikanska cockerns stam-fader nämligen Obo II. Efter Obo II’s intåg i USA började man där mer och mer avla på två olika typer av Cockerspaniels. Den Amerikaniserade typen av Cocker blev något mindre, fick en mer sluttande överlinje och en silkig och lite längre päls samt mindre huvud med kortare nos.1935 etablerades en ny klubb i USA för den delen av Amerikas Cockeruppfödare som ville fortsätta på den "gamla" engelska linjen i sin avel. Med detta kom även en överenskommelse att man inte skulle avla över gränserna på dessa två cockertyper. Det dröjde dock ytterligare 10 år innan den Amerikanska Kenneklubben AKC slutligen godkände delningen av rasen och 1946 var så Amerikansk och Engelsk Cockerspaniel två olika raser.
 
Omkring 1950 kom de första Amrisarna till Sverige från USA. Det var en hane och en tik som även fick Sveriges första amriskull. Det var inte många som höjde på ögonbrynen från början men under slutet av 60-talet fick man upp ögonen för denna lilla, charmiga och vackra hund. Sedan dess har rasen växt i popularitet i maklig takt och tagit sig in både i utställningarnas Finalringar och våra svenska hjärtan.
 
 
 
 
 
 
Två av dom första amrisarna i Sverige var svarta hanen CH Marrie's Ambassador & Buff tiken CH Heartcote Honest-To-Betsy som importerades från USA 1958
 
 
Artru sundance
 
 
CH Artru Sundance Pacemaker var en av de vinstrikaste hundarna i hela Sverige under slutet av 70-talet. Han blev även Hundsports Guldhund 1978 (Årets Hund idag)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ACCs HISTORIA
 
1973 satt några rasentusiaster och diskuterade den Amerikanska Cockerns ursprung, dåvarande situation och framtid i Sverige. Rasen brottades liksom idag med vissa rassjukdomar med skillnaden det fanns långt färre individer varpå avelsbasen var ganska smal.
 
Man beslutade att bilda en egen rasklubb som skulle stå under SSRK. Målen var att genom avels-rekomendationer försöka få kontroll över katarakt och PRA som då var dem största problemen för rasen. Det beslutades att amerikanska rasspecialister skulle bjudas in att döma på klubbens egna utställningar. Syftet med detta var att vi skulle få reda på hur våra hundar hävdade sig gentemot de amerikanska och för att vi skulle få råd i vårt fortsatta avelsarbete. Man ville även att så många amrisägare som möjligt skulle komma samman och arbeta gemensamt för rasen.
 
Föga anade man väl i början av klubbens existens vilket intresse ACC skulle ge i hela Skandinavien. Klubben växte fort och i utställningsringarna skedde en explosion av antalet anmälningar som ökade i takt med medlemmarna. Amrisen började vinna Grupplaceringar och antalet registreringar blev fler och fler.
 
Avelsarbetet över de nordiska gränserna tog fart och en stor utställning varje höst i Örebro blev ett måste för alla entusiaster. Det blev bestämt att det alltid skulle vara en amerikansk uppfödare eller handler som skulle bjudas in för att döma. Vi har under alla år Örebroutställningen funnits fått höra av dessa domare att vi ligger på topp i världen(!), gällande kvalité och temperament på våra hundar. Naturligtvis är detta mycket glädjande för rasens fortsatta framtid.
 
Under åren har antalet specialutställningar i klubbens regi ute i landet ökat samt att det anordnas en officiell utställning per år. Med hjälp av kontaktombuden som finns runt hela landet har man haft jakt- och viltspårskurser för att tillvarata rasens naturliga egenskaper. Kontaktombuden anordnar ibland även pälsvårdskurser, medlemsträffar mm.