Lite om rasen

   Lady 
Lady & Lufsen 
Världens mest kända Amerikanska Cocker Spaniel är utan tvekan Walt Disneys Lady med sina långa svepande ögonfransar och bedjande blick men det får väl i ärlighetens namn sägas att ser man till temperamentet, så har verklighetens amerikanare inte mycket gemensamt med den blyga, försiktiga Lady som vi kan se i TV på Julafton.
 
Tvärtom, rasen ska ha ett glatt och frimodigt temperament ska alltid vara lika pigg på att göra något skojigt med sin familj. Sen är det bara så, att den amerikanare är inte född som skulle sitta och tindra med ögonen framför en tallrik med spagetti och köttbullar. Amerikanaren är ett obotligt matvrak och kan visa en enorm uppfinningsrikedom när det gäller att få tag på mat. 
 
Amerikanaren av idag
Den amerikanska cockern är den till storleken minsta rasen i grupp 8 som kallas stötande och apporterande hundar. Dvs till ursprunget en liten jakthund. Liksom alla spaniels och retrievers är den avlad för att arbeta i nära kontakt med sin förare och därför vara lättlärd och följsam. Även om amerikanaren under lång period nästan uteslutande avlats endast för sällskap finns jaktegenskaperna kvar i generna om man vill plocka fram dem. Det är dessa egenskaper som gör rasen till Världens bästa familje hund.
 
I svampskogen och på viltspåret, på agilitybanan och lydnadsprovet. Amerikanaren ställer upp på det mesta av det bästa som dess ägare hittar på. Man behöver dock inte lägga ner flera timmar per dag på träning och tävling för att få sin amerikanare nöjd, men man bör hitta på något för att aktivera hunden mentalt utöver de vanliga promenaderna, det mår både hund och matte/husse bra av.
 
 Innan man köper en amerikanare måste man vara medveten om att rasen kräver kontinuerlig pälsvård livet ut. En amerikanare bör klippas ca 4 gånger om året för att må fysiskt bra. Det är viktigt att hålla sim amerikanare korthårig runt och i öronen så att luft kommer till samt att man klipper rent i mungipor och runt nosen och ögonen så att hunden håller sig ren och fin.
 
Amerikanaren vill gärna pussas och att vara nära sin matte/husse och det blir ju trevligare om hunden är ren.
Redan som liten valp måste den vänjas vid att bli badad och fönad, borstad och klippt. När valpen väl vant sig vid detta blir pälsvården till en riktig mysstund. Amerikanaren kan med fördel klippas i kort ”sportfrisyr” ,vilket underlättar den dagliga skötseln av hunden och så drar den inte in så mycket smuts hemma.
parti valp
 
Vem blir då en bra amris ägare?
Den typiska Amris ägaren måste vara relativt aktiv, man behöver inte vara någon hängiven friluftsmänniska, men bör föredra en skogspromenad framför en dag framför TVn. Då Amrisen är väldigt social och beroende av sällskap måste också någon vara hemma en del av dagen, att arbeta heltid är orättvist mot hunden, om man inte kan ordna så att hunden får komma ut någon gång under dagen. Den blivande Amris ägaren måste också vara inställd på att Amerikansk Cocker kräver en del pälsvård. Eller så väljer man att ha sin hund nerklippt, bättre med en kortklippt amris än en tovig amris. Kan man hantera dessa krav så har man en social, allsidig, följsam, lättfostrad och trevlig hundkompis med en fantastisk personlighet. Charmigare och sötare ras än Amerikansk Cocker Spaniel finns inte!

Historia

                      

am historikMan vet att Spaniels har funnits i Europa så långt tillbaka som på 1300-talet men dessa hundar hade inte mycket till likhet med våra dagars Spanielraser. Det dåtidens och dagens Spaniels fortfarande har gemensamt, är förmodligen vad spanieln redan från början var högt värderad för, nämligen jakten. Runt slutet på 1700-talet började uttrycken Springer, Springing Spaniel, Field, Cocking Spaniel & Cocker att användas. Orden Cocker & Cocking spaniel kommer från engelskans Woodcock (sv. Morkulla), vilken var den fågel den minsta av Spanielvarianterna var bäst på att stöta upp & hämta. Det enda som skilde Cocker, Field & Springer åt på den tiden var storleken, som delade varianterna i viktklasser. De större var Fields och Springers medan de mindre var Cockers.

År 1882 exporterades den dräktiga Cockertiken Chloe II från England till Amerika. Chloe II fick en kull med tre valpar. Fadern var den engelska Obo och en av han-valparna kom att bli den amerikanska cockerns stam-fader nämligen Obo II. Efter Obo II’s intåg i USA började man där mer och mer avla på två olika typer av Cockerspaniels. Den Amerikaniserade typen av Cocker blev något mindre, fick en mer sluttande överlinje och en silkig och lite längre päls samt mindre huvud med kortare nos.1935 etablerades en ny klubb i USA för den delen av Amerikas Cockeruppfödare som ville fortsätta på den "gamla" engelska linjen i sin avel. Med detta kom även en överenskommelse att man inte skulle avla över gränserna på dessa två cockertyper. Det dröjde dock ytterligare 10 år innan den Amerikanska Kenneklubben AKC slutligen godkände delningen av rasen och 1946 var så Amerikansk och Engelsk Cockerspaniel två olika raser.
 
Omkring 1950 kom de första Amrisarna till Sverige från USA. Det var en hane och en tik som även fick Sveriges första amriskull. Det var inte många som höjde på ögonbrynen från början men under slutet av 60-talet fick man upp ögonen för denna lilla, charmiga och vackra hund. Sedan dess har rasen växt i popularitet i maklig takt och tagit sig in både i utställningarnas Finalringar och våra svenska hjärtan.
 
 
 
 
 
 
Två av dom första amrisarna i Sverige var svarta hanen CH Marrie's Ambassador & Buff tiken CH Heartcote Honest-To-Betsy som importerades från USA 1958
 
 
Artru sundance
 
 
CH Artru Sundance Pacemaker var en av de vinstrikaste hundarna i hela Sverige under slutet av 70-talet. Han blev även Hundsports Guldhund 1978 (Årets Hund idag)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ACCs HISTORIA
 
1973 satt några rasentusiaster och diskuterade den Amerikanska Cockerns ursprung, dåvarande situation och framtid i Sverige. Rasen brottades liksom idag med vissa rassjukdomar med skillnaden det fanns långt färre individer varpå avelsbasen var ganska smal.
 
Man beslutade att bilda en egen rasklubb som skulle stå under SSRK. Målen var att genom avels-rekomendationer försöka få kontroll över katarakt och PRA som då var dem största problemen för rasen. Det beslutades att amerikanska rasspecialister skulle bjudas in att döma på klubbens egna utställningar. Syftet med detta var att vi skulle få reda på hur våra hundar hävdade sig gentemot de amerikanska och för att vi skulle få råd i vårt fortsatta avelsarbete. Man ville även att så många amrisägare som möjligt skulle komma samman och arbeta gemensamt för rasen.
 
Föga anade man väl i början av klubbens existens vilket intresse ACC skulle ge i hela Skandinavien. Klubben växte fort och i utställningsringarna skedde en explosion av antalet anmälningar som ökade i takt med medlemmarna. Amrisen började vinna Grupplaceringar och antalet registreringar blev fler och fler.
 
Avelsarbetet över de nordiska gränserna tog fart och en stor utställning varje höst i Örebro blev ett måste för alla entusiaster. Det blev bestämt att det alltid skulle vara en amerikansk uppfödare eller handler som skulle bjudas in för att döma. Vi har under alla år Örebroutställningen funnits fått höra av dessa domare att vi ligger på topp i världen(!), gällande kvalité och temperament på våra hundar. Naturligtvis är detta mycket glädjande för rasens fortsatta framtid.
 
Under åren har antalet specialutställningar i klubbens regi ute i landet ökat samt att det anordnas en officiell utställning per år. Med hjälp av kontaktombuden som finns runt hela landet har man haft jakt- och viltspårskurser för att tillvarata rasens naturliga egenskaper. Kontaktombuden anordnar ibland även pälsvårdskurser, medlemsträffar mm.

Rasens olika färger

bild färg 1

 

bild färg 2

Ras standard

Rasstandard
 
Standard för
AMERIKANSK COCKER SPANIEL
Grupp 8
FCI-nummer 167
Originalstandard 1993-05-17
FCI-Standard 1999-01-22; engelska
SKKs Standardkommitté 2003-10-08      
Image.jpeg Image.jpeg
 
Ursprungsland/
hemland: USA
 
Användningsområde: Stötande och apporterande fågelhund, sällskapshund
FCI-Klassifikation: Grupp 8, sektion 2
Bakgrund/ändamål: Den amerikanska cocker spanieln har samma ursprung som den engelska och härstammar från hundar som importerades från England. Alla rasens hundar anses gå tillbaka till en mycket dominant avelshund, Obo II, som hade importerats från England under senare delen av 1800-talet. I USA fick rasen ett alltmer annorlunda utseende än det engelska ursprunget. Rasen avlades åt olika håll, men cocker spaniel var samlingsnamn för den engelska och amerikanska varianten under många år, trots att hundarna var av olika typ. Först 1945 separerade amerikanska kennelklubben raserna och den amerikanska typen fick namnet cocker spaniel, medan den engelska fick heta just engelsk cocker spaniel. I övriga världen kallas den engelska enbart för cocker spaniel och USAs variant har fått ”amerikansk” framför rasnamnet. Den amerikanska cocker spanieln hör sedan 1970-talet till de populäraste raserna i sitt hemland och den har även vunnit uppskattning utanför USA som en mycket uppskattad utställningshund. I USA framhålles dock ofta vikten av att komma ihåg att den är en stötande och apporterande fågelhund och inte enbart en utställningshund. Rasen importerades till Sverige år 1950.
Helhetsintryck: Amerikansk cocker spaniel är den minsta av raserna i den amerikanska fågelhundsgruppen. Den skall ha en kraftig, kompakt kropp och ett fint utmejslat, förädlat huvud och ge ett välbalanserat helhetsintryck. Den skall ha raka framben och vara reslig över manken med en rygglinje som sluttar något mot de måttligt vinklade, starka och muskulösa bakbenen. Den kan komma upp i ansenlig fart som den förenar med stor uthållighet. Framför allt skall den vara sund och helt igenom välbalanserad. Det är mer önskvärt med en i alla avseenden välbalanserad hund än en med stora kontrasterande fel och förtjänster.
Viktiga
måttförhållanden: Längdmåttet från bröstben till sittbensknöl skall vara något större än mankhöjden. Kroppen måste ha tillräcklig längd för att möjliggöra parallella och fria rörelser. Hunden får dock aldrig ge ett långt och lågt intryck.
Uppförande/Karaktär: Den amerikanska cocker spanieln skall vara balanserad i temperamentet, frimodig och glad utan någon tendens till blyghet. Den skall visa stor arbetslust.
 
Huvud: För att huvudet skall kunna ge ett väl proportionerligt intryck i balans med resten av hunden måste följande uppfyllas:
 
 
Skallparti
Skallen skall vara rundad men utan överdrift och skall inte heller ha någon tendens till platthet. Ögonbrynen skall vara väl markerade. Partiet under ögat skall vara väl utmejslat.
 
Stop
Stopet skall vara tydligt markerat.
 
Nostryffel
Nostryffeln skall vara tillräckligt stor för att vara i balans med nospartiet. Den skall ha väl utvecklade näsborrar typiska för en jakthund. Nostryffeln skall vara svart hos hundar som är svarta, svarta med tantecken samt svarta och vita. Hundar med övriga färger får ha svart, brun eller leverfärgad nostryffel, ju mörkare desto bättre. Nostryffelns färg skall harmoniera med färgen på ögonkanterna.
 
Nosparti
Nospartiet skall vara brett och djupt. För att vara välbalanserat skall avståndet mellan stopet och nosspetsen vara hälften av det från stopet upp över hjässan till nackknölen.
 
Läppar
Överläppen skall vara väl utfylld och tillräckligt djup för att täcka den undre käken.
Käkar/Tänder
 
Käkpartiet skall vara fyrkantigt och jämnt. Tänderna skall vara starka, sunda och inte för små. Saxbett.
 
Kinder
Kinderna skall inte vara markerade.
 
Ögon
Ögongloberna skall vara runda och riktade rakt fram. Ögonkanterna skall ge ett lätt mandelformat intryck. Ögat skall varken vara insjunket eller utstående. Färgen på iris skall vara mörkt brun, ju mörkare desto bättre i allmänhet. Uttrycket skall vara intelligent, alert, milt och tilltalande.
 
 
Öron
Öronen skall vara lobformade, långa och tunna. De skall vara väl bepälsade och inte ansatta högre än i linje med undre ögonkanten.
Hals: Halsen skall vara tillräckligt lång för att nosen med lätthet skall nå marken. Den skall vara muskulös och utan överflödigt halsskinn. Den skall resa sig kraftfullt från skulderpartiet och vara något välvd samtidigt som den smalnar av mot huvudet.
 
Hals
Halsen skall vara tillräckligt lång för att nosen med lätthet skall nå marken. Den skall vara muskulös och utan överflödigt halsskinn. Den skall resa sig kraftfullt från skulderpartiet och vara något välvd samtidigt som den smalnar av mot huvudet.
 
Kropp:  
Rygglinje
Rygglinjen skall slutta något mot den muskulösa bakdelen.
 
Rygg
Ryggen skall vara stark och slutta mjukt från skuldra till svansansättning.
 
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara djup och minst nå till armbågarna. Dess front skall vara tillräckligt vid för att ge nödvändigt utrymme för hjärta och lungor men inte så att den hindrar de parallella frambensrörelserna. Revbenen skall var djupa och väl välvda.
 
Svans
Den kuperade svansen skall vara ansatt och bäras i linje med ryggen eller något högre. Den skall aldrig bäras rakt upp som hos en terrier eller så lågt att hunden verkar blyg. I aktion skall svansrörelserna vara livliga.
 
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
 
Extremiteter:  
Framställ:
Frambenen skall vara parallella, raka och muskulösa med kraftig benstomme. De skall vara ansatta tätt intill kroppen och väl under skuldran. Det är tillåtet att ta bort sporrarna.
 
Skulderblad
Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och med överarmarna bilda en vinkel på ca 90º, vilket tillåter fria och vägvinnande frambensrörelser. Skulderbladen skall var renskurna och sluttande utan att vara framskjutna och så placerade att skulderbladsspetsarna har en vinkel som tillåter en väl välvd bröstkorg.
 
Armbåge
Sett från sidan skall armbågarna ligga rakt under skulderbladets högsta punkt om hunden står rakt med frambenen.
 
Mellanhand
Mellanhänderna skall vara korta och starka.
 
Framtassar
Framtassarna skall vara kompakta, stora, runda och väl slutna med starka trampdynor. De får varken vara inåt- eller utåtvridna.
 
Bakställ:
Höfterna skall vara breda och bakstället väl rundat och muskulöst. Bakbenen skall sedda bakifrån vara parallella såväl stillastående som i rörelse. De skall vara muskulösa med kraftig benstomme. Det är tillåtet att ta bort sporrarna.
 
Lår
Låren skall vara kraftfulla och välformade.
 
Knäled
Knälederna skall vara starka och stadiga såväl stillastående som i rörelse. De skall vara måttligt vinklade.
 
Has
Hasorna skall vara starka och lågt ansatta.
 
Baktassar
Baktassar som framtassar.
 
Rörelser:
Trots att amerikansk cocker spaniel är den minsta av fågelhundama i den amerikanska fågelhundsgruppen skall den ha typiska jakthundsrörelser. En nödvändig förutsättning för goda rörelser är balansen mellan fram- och bakställ. Det starka, kraftfulla bakstället skall ge gott påskjut. Samtidigt måste hunden vara så välkonstruerad i skuldra och framben att den utan svårighet får ett vägvinnande steg framåt som balanserar den påskjutande kraften från bakstället. Framför allt skall rörelserna vara samordnade, mjuka, obesvärade och vägvinnande. Överdrivet livliga rörlser får inte förväxlas med korrekta rörelser.
 
Päls:  
Pälsstruktur
På huvudet skall pälsen vara kort och fin. På kroppen skall den vara av medellängd med tillräcklig underull för att ge ett gott skydd. Öron, bringa, buk och ben skall vara rikligt behårade men inte överdrivet så att de rena linjerna eller rörelserna döljs eller påverkar den amerikanska cocker spanielns utseende och funktion som måttligt pälsad jakthund. Pälsens kvalitet är mycket viktig. Den skall var silkig, rak eller svagt vågig och av en kvalité som gör den lättskött. Överdrivet mycket, lockig eller bomullsliknande päls är allvarliga fel. Att använda elektrisk klippmaskin på ryggen är inte önskvärt. All trimning skall göras så att intrycket blir så naturligt som möjligt.
 
Färg
Svart: Enfärgad men även svart med tantecken. Färgen skall vara kolsvart. Skiftningar i brunt eller lever är inte önskvärt. En liten vit fläck på bröst och/eller strupe är tillåten. Vitt på andra ställen är diskvalificerande.
 
Övriga enfärgade hundar utom svarta (ASCOB, Any Solid Colour Other Than Black): Alla färger från ljusaste gräddfärg till mörkaste röd inkluderande brun och brun med tantecken. Färgen skall vara ren utan skiftningar men en ljusare färg på behänget är tillåten. En liten vit fläck på bröst och/eller strupe är tillåten. Vitt på andra ställen är diskvalificerande.
 
Flerfärgade: Två eller flera färger som är väl åtskilda och av vilka en måste vara vit; svart och vit, röd och vit (det röda kan variera från ljusaste gräddfärg till mörkaste rött), brun och vit och roan samt alla dessa färger i kombination med tantecken. Tantecknen skall helst finnas på samma ställen som hos svarta och övriga enfärgade hundar (ASCOB). Roan räknas till gruppen flerfärgade och kan ha vilket som helst av de vanliga roan-mönstren. Om grundfärgen upptar 90% eller mer är detta diskvalificerande.
 
Tantecken: Tan-färgen kan vara från ljusaste gräddfärg till mörkaste röd och får inte överskrida 10%. Tantecken över 10% är diskvalificerande. Tantecken hos svarta eller övriga enfärgade hundar (ASCOB) skall finnas på följande ställen:
l. En tydlig fläck över vardera ögat
2. På läppar och kinder
3. På öronens insida
4. På alla tassar och/eller ben
5. Under svansen
6. Eventuellt på bröstet. Varken förekomst eller avsaknad av denna fläck skall bestraffas.
 
Tantecken som inte är klart synliga eller som det bara finns spår av skall bestraffas. Tantecken som breder ut sig upp över nosen och går ihop skall också bestraffas. Hos en för övrigt tantecknad hund ur gruppen svarta eller övriga enfärgade hundar (ASCOB) är avsaknad av tantecken på något av de ovan specificerade ställena diskvalificerande.
 
Storlek/vikt:  
 
 
Mankhöjd
Idealmankhöjd för hanhund 38 cm
Idealmankhöjd för tik 35,5 cm
Mankhöjden får variera med en centimeter över eller under idealmankhöjden. Mankhöjd som överstiger 39,5 cm för hanhund och 37 cm för tik är diskvalificerande. Mankhöjd som understiger 37 cm för hanhund och 34,5 cm för tik skall bestraffas.
 
Fel:
MVarje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Diskvaliferande fel:  
 
Mankhöjd
Hanhund över 39,5 cm, tik över 37 cm
 
Färg och tecken
 
De tidigare nämnda färgerna och färgkombinationerna är de enda tillåtna. Alla övriga färger eller färgkombinationer är diskvalificerande.
 
Svart: 
Vita tecken förutom på bröst och strupe.
Övriga enfärgade hundar (ASCOB): Vita tecken förutom på bröst och strupe.
Flerfärgade: Grundfärg som upptar 90% eller mer.
Tantecken: Tantecken som överskrider 10%. Avsaknad av tantecken hos svarta eller övriga enfärgade hundar (ASCOB) på något av de tidigare ovan specificerade ställena hos en för övrigt tantecknad hund.
 
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
 
Testiklar Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.